En dialog mellan mig och lille E:
- Ska du rensa ogräs, mamma?
- Ja...
- Yippie! Får jag hjälpa till då?
- Klart du får...
Vi hade en härlig gemenskap i rabarber- och vinbärslandet där vi ikade närmare på daggmaskar, gråsuggor, tvestjärtar, larver och puppor i olika stadier. En och annan spindel och några myrbon hittade vi också.
E har egna trädgårdsredskap men han kände ganska snabbt att det behövdes något mer i denna vilda natur som vuxit upp i vårt trädgårdsland.
- Får jag hämta en lastbil? frågar E
- Ja, det går bra... svarar jag, djupt koncentrerat på att få upp alla ogräsrötter.
E springer fram och tillbaka, ligger och tittar på småkryp och pratar oavbrutet.
När allt ogräs är borta och jag tittar upp får jag se det här:
E frågar mig om jag verkligen måste ha blommor i alla mina rabatter? Det är ju så bra att leka här. Men du har ju en sandlåda, säger jag. Men den är så liten. Jag vill ha en sån som Gittan (dagmamman) har! svarar E. Den sandlådan ligger på en lekplats och är 5 meter i diameter...
Vi håller på att renovera äldste sonens rum och därför är alla symaskinerna nedpackade. Lyckliga jag ska få ta över sonens jättestora Expedithylla så nu är de vägghyllorna med alla mina tyger nerplockade så att jag ska kunna få in den nya Expediten. Sen blir det full fart på sömnaden igen!
Fram till dess bjuder jag på lite smått som jag inte bloggat om tidigare...
En stickad väst till dottern som legat sedan förra sommaren och bara väntat på knappar...
Och några bulpåsar...
